Sommarstugemorden: tråden som fick facit i två domstolar

Klockan är 23.09 onsdagen den 3 augusti 2016 när larmet når SOS Alarm. Kvinnan i luren är 63 år och ringer från Granliden, ett avskilt sommarställe vid Hjälmarens strand söder om Arboga - en stuga från 1933 på en stor naturtomt ner mot vattnet, med egen brygga. Hon säger att hon har "fullt av hål i kroppen". Hon blöder kraftigt. I sängen bredvid ligger hennes man, 68 år, livlös. De har överfallits med kniv i sitt eget sovrum, mitt i natten. Utanför är det svalt, runt tretton grader.

Mannen dör. Kvinnan överlever - svårt knivskuren förs hon till sjukhus, vid medvetande och talbar. Det är hon själv som har larmat.

Polisen spärrar av och säger nästan ingenting offentligt. Rubriceringen är mord och försök till mord. Mer än så får offentligheten inte veta - och det vakuumet är exakt den miljö där en tråd växer som bäst.

Samma dygn öppnar tråden på Flashback, i forumdelen Aktuella brott. Den börjar som de flesta trådar börjar: en nyhetslänk, en karta, en fråga. Vem tar sig in i en sommarstuga och knivhugger två pensionärer mitt i natten?

Det ingen i tråden vet ännu är att adressen har figurerat förr. Ett år tidigare, i augusti 2015, hittades en man död i vattnet vid samma brygga. Den gången bedömdes dödsfallet som en drunkningsolycka. Dit ska tråden snart hitta.

Klockan är 11.49 dagen efter larmet när en moderator öppnar tråden i Aktuella brott. En Aftonbladet-notis, en enda rad om att polisen är mycket förtegen - och under den, en fråga: "Asylmord?"

Det är trådens första teori, och den lever i åtta minuter. Då rapporterar Expressen att en kvinna i 65-årsåldern anhållits, och tråden svänger på klacken: "Campingmord?" Kanske ett fyllebråk som spårat ur. Kanske ingen mördad alls, bara en naturlig död med mycket blod - ett brustet aortaaneurysm, föreslår någon.

I minut tretton kommer trådens första självrannsakan, från en medlem som sett det här förut: här flödar spekulationerna fritt, först asylmord och nu campingmord - är det inte bättre att vänta in fakta innan gissandet drar igång? Polisen ska vara förtegen, det är hela poängen med utredningsarbete. Ingen lyssnar. I minut tjugotvå har tråden en ny huvudteori: kvinnan har mördat sin man. Motivet kan vara hämnd för långvarig misshandel. Eller barmhärtighet mot en sjuk make. Eller ett vuxet barn med funktionshinder som hon inte orkar med längre. En minut senare har hon fått ett öknamn: mördarkärringen. Och i minut tjugofem har någon grävt fram en aktbilaga ur tingsrättens akt och identifierat henne. Bra jobbat, skriver moderatorn.

Tjugofem minuter. En misstänkt, tre motiv, ett dokument, ett öknamn. Allt riktat mot kvinnan som ringt SOS med fullt av hål i kroppen.

Det tråden inte vet är att polisen redan börjat tvivla. Hon anhölls för att hon fanns i stugan, men hon nekar och säger i förhör att dottern kan ligga bakom. Efter två dygn avförs hon från utredningen. Tråden får aldrig veta varför - bara att polisen tystnar. Och dottern finns ännu inte på trådens karta.

Under veckan som följer får tre andra spår fäste.

Det första ligger närmast till hands: ett inbrott som spårat ur. Sommarstugeområden är stöldmark, och våldet skulle kunna vara panik snarare än plan. Spåret är rimligt - men får aldrig riktigt fäste.

Det andra är familjen. När kvällspressen börjar kartlägga parets omgivning fastnar ljuset på dottern, och hennes bakgrund som företagare i familjehemsbranschen grävs fram spalt för spalt. Tråden gör som pressen, fast snabbare och råare - och sammanfattar sig själv i moderatorinlägg den 14 och 15 augusti, innan någon ännu gripits.

Det tredje är detaljen som inte stämmer på platsen. I Veckans brott står Leif GW Persson på tomten och förbryllas av att flaggan är hissad. Vem hissar flaggan hos ett par som just utsatts för ett mordförsök? Tråden vänder och vrider på samma bild, sida upp och sida ner.

Inget av spåren utesluter de andra. Det är det som gör veckorna efter den 3 augusti så snabba - varje ny uppgift kan vika åt vilket håll som helst. Men ett spår är redan dött, och tråden har inte märkt det: mamman.

Den 16 augusti slår polisen till första gången - på Arlanda, där dottern och hennes pojkvän är på väg att resa ut ur landet. De anhålls, förhörs och släpps efter tre dygn. Bevisen räcker inte än.

Tråden köper inte att det är ett misslyckande. Djävulskt smart av polisen att släppa dem, resonerar den: nu kan man spana, plantera oro och se vad paret känner sig tvunget att åtgärda. Någon gissar att de fått med sig mikroelektronik på sina tillhörigheter ut ur arresten. Det låter som forumfantasi. Det är det inte.

Utredningen släpper inte taget. Polisen fortsätter med hemlig avlyssning - i dotterns bil, i bådas telefoner - och spaningen följer med när hon reser till Thailand. På banden, som senare blir offentliga genom förundersökningen, hörs hon säga: "Det är allvar, det är mord och jag vill inte bli dömd för mord eller medhjälp till mord."

Den 30 augusti, tjugosju dagar efter larmet, slår polisen till igen - på ett hotellrum i Trondheim i Norge. Rummet är buggat. Dottern har just kommit dit från Thailand; pojkvännen finns redan på plats. Två dagar senare häktas båda, på sannolika skäl misstänkta för mord och mordförsök. Tråden följer SVT:s reporter i salen rad för rad: den 18-årige mannen som täcker ansiktet med händerna och lyssnar intensivt på sin tolk, kvinnan som kommer in med en grå tröja över huvudet och vänder sig om för att se på åhörarna. Trådens domslut samma kväll: bevisningen verkar stark.

Gripandet byter fråga i tråden. Vem gjorde det blir vem är hon. Sex tusen inlägg in kartlägger tråden hennes värld som en revisor: familjehemsbolaget, flyktingboendena, kontrakten, pengarna. En tidigare anställd berättar i Eskilstuna-Kuriren om lägenheter som kallades familjehem utan att någon bodde där som förälder, och tråden bygger vidare. Det spåret var inte fel. Bedrägeri, urkundsförfalskning och stämpling skulle ett år senare ingå i åtalet.

Men tråden stannar inte där, och det är här den går över gränsen. Den drar in hennes barn - hur mycket visste de, är de inblandade? - och lägger upp skärmdumpar från deras sociala medier. Den väver in affärskontakter i en större härva där dottern kanske bara är en kugge i ett kriminellt nätverk som lever på skattepengar. Den staplar motiv utan att sortera: pengar, en usel relation, föräldrarnas ogillande av branschen, att de kanske visste om maken och hotat gå till polisen, till och med mammans politiska sympatier. Och den matchar henne mot tidigare fall av svenska kvinnor som använt unga män som mordmaskiner.

Inget av det håller. Barnen var aldrig misstänkta. Hon var ingen kugge - hon var navet. kukka återger inte namnen på dem tråden drog in.

Mitt i det biter sig tråden fast i en uppgift: parets bröllopsplaner har stoppats i hindersprövningen, eftersom pojkvännens identitet inte kunnat styrkas. Tråden läser det som taktik - makar kan inte tvingas vittna mot varandra.

Och fortfarande har ingen ställts inför rätta för någonting.

Det största sidospåret är ett år gammalt.

Den 8 augusti 2015 - en varm sensommardag, uppemot 23 grader - hittas Aki Paasila, dotterns make, död i vattnet vid bryggan nedanför samma sommarstuga. Det är dottern som hittar honom, och hon som larmar. Dödsfallet bedöms som en drunkningsolycka: ingen brottsmisstanke, ingen utredning som leder vidare. Han begravs.

Men någon reagerar nästan omedelbart. Fyra dagar efter dödsfallet begärs hans livförsäkring ut - 2,5 miljoner kronor - och försäkringsbolagets utredare börjar granska omständigheterna. Granskningen pågår i det tysta, långt innan någon tråd existerar. Det är samma försäkring som två år senare återkommer i åtalet, då som ett försök till grovt bedrägeri.

I augusti 2016, när tråden hittar tillbaka till 2015, gör den samma koppling som utredarna - två dödsfall, samma brygga, samma familj, ett år emellan. Tråden är inte först. Men den är samtidig, och den är högljudd.

Sedan rör sig myndigheterna. I oktober 2016 begär åklagaren att graven öppnas. Den 15 november obduceras Paasila på nytt.

Det som var en olycka är nu en förundersökning. Sidospåret är inte längre ett sidospår - det är ett eget åtal på väg.

I februari 2017 läcker utredningen. Poliskällor uppger för SVT att pojkvännen har erkänt: mordet på pappan, mordförsöket på mamman. För tråden är det facit på huvudspåret. För åklagaren är det början på något större.

Under 2017 växer åtalet långt bortom morden. Dottern, Johanna Möller, åtalas för anstiftan till mord på maken - 2015-delen är nu en del av målet - men också för en katalog av brott som dykt upp längs vägen: stämpling till mord, försök till grovt bedrägeri mot försäkringsbolaget, givande av muta, urkundsförfalskning. Förundersökningen växer till över 7 000 sidor; runt 500 förhör hålls. Det åklagaren lägger fram är inte ett dåd utan ett mönster.

Samtidigt rullas trådarnas baksida upp. Via ett anonymt tips hade en oskyldig exman pekats ut som gärningsman, och utpekandet fick spridning. Kvinnan bakom tipset döms senare för det. Mannens namn återges inte här - det är hela poängen. Felspåret är en del av det här fallets facit, och det är den del där tipsare och forum hade fel på det sätt som kostar mest.

Vid det laget är huvudförhandlingen bara veckor bort.

Den 8 maj 2017 inleds huvudförhandlingen i Västmanlands tingsrätt. Den kommer att pågå hela sommaren, till den 7 augusti. Åtalet omfattar tio brott - från morden och mordförsöket till mutan, urkundsförfalskningen och bedrägeriförsöket mot försäkringsbolaget. Rajabi har erkänt dåden i stugan. Möller nekar.

Redan den 28 juni, innan förhandlingen är slut, meddelar tingsrätten sitt ställningstagande i skuldfrågan: skyldig - till mordet på pappan, mordförsöket på mamman och anstiftan till mord på maken. I juli färdigställs de rättspsykiatriska undersökningarna; ingen av de två bedöms lida av allvarlig psykisk störning. Fängelse är möjligt.

Sedan åldersfrågan. Pojkvännen har omtalats som 18-åringen ända sedan gripandet. Rätten gör en egen åldersbedömning och slår fast: tjugo vid dåden. Fortfarande under tjugoettårsgränsen - och därmed utom räckhåll för livstid.

Den 21 augusti 2017 fastställs straffen. Johanna Möller: livstids fängelse - lagens strängaste straff. Mohammad Rajabi: 14 års fängelse och utvisning, taket för hans ålder.

Båda överklagar. Inför hovrätten lämnar Möller in ett 73 sidor långt brev där hon beskriver sitt agerande efter dåden som "taget ur en psykologbok" om chock. Det är hennes egen förklaring, med hennes egna ord.

Allt står nu på hovrätten. Och hovrätten kommer inte att gå hela vägen med tingsrätten.

Förhandlingen i Svea hovrätt pågår från november 2017 och in i det nya året. Den 27 februari 2018 säger hovrätten sitt.

Livstidsdomen står fast. För dåden i sommarstugan - mordet på pappan, mordförsöket på mamman - ändrar hovrätten ingenting i skuldfrågan. Rajabis 14 år och utvisning står också fast, liksom 414 000 kronor i skadestånd till mamman och systern.

Men i 2015-delen viker hovrätten av. Rätten konstaterar att det finns en rad mycket besvärande omständigheter kring Aki Paasilas död - och friar ändå. Bevisningen räcker inte för att ställa utom rimligt tvivel att han mördades. Det är bevisprövningens kärna i en mening: besvärande är inte detsamma som bevisat.

Paasilas död är därmed formellt ouppklarad. Ingen är dömd för den. Det är så den återges här, och det är så den måste återges.

Högsta domstolen beviljar inte prövningstillstånd. Domen vinner laga kraft.

Facit är satt - och det är inte ett rent ja eller nej. Tråden fick rätt om gärningspersonerna i stugan. Den fick aldrig svar på frågan om 2015. Det fick ingen.

Vad tråden hade rätt om - spår för spår

Domen är slutet på målet. Den är inte slutet på fallet.

Johanna Möller har sedan dess arbetat för resning, utan framgång. En advokat driver offentligt uppfattningen att hon kan vara felaktigt dömd - en linje som håller tråden vid liv i arkivläge, där domsläsning och resningsspekulation avlöser varandra.

I december 2025 passerar Mohammad Rajabi två tredjedelar av sitt straff och kan friges villkorligt. Om utvisningen då kan verkställas är osäkert - det är en fråga om verkställighet, inte om skuld, och den är öppen när detta skrivs.

Och så är det frågan som aldrig stängdes. Aki Paasilas död är formellt ouppklarad - hovrätten friade, ingen annan har åtalats. I tråden återkommer den med jämna mellanrum, som sådana frågor gör.

kukka följer efterspelet. Vissa case får facit. Alla frågor får det inte.

Hela resan, 2015–2025