Mordet på Ida Fässberg: tråden som blev bevisning

Natten mellan lördag och söndag, den 30 juni 2013, är kall för att vara högsommar - som lägst 8,7 grader. Någon gång mellan 00.15 och 00.30 hörs skrik och dunsar från en lägenhet på Östra Margaretavägen i Dannebacken, ett bostadsområde i Trollhättan. Sedan blir det tyst. Ingen larmar.

Larmet kommer först vid lunchtid, och det handlar inte om skriken. Någon har sett blodspår i trappuppgången. Polisen som åker dit hittar mer än spår: stora mängder blod i trapphuset och inne i lägenheten, fotspår i blodet i hallen. I sovrummet står en spjälsäng. I den ligger en pojke, drygt ett år gammal - uttorkad, men vid liv. När polisen bär ut honom har det gått ungefär femton timmar sedan grannarna hörde skriken.

Hans mamma, Ida Fässberg, 23 år och tvåbarnsmamma, är borta.

Samma dygn brinner en bil uppe på Hunneberg, berget öster om staden. Ingen kopplar ihop det än.

Tråden på Flashback öppnar nästan omgående, i Aktuella brott. Den börjar som trådar börjar: en nyhetslänk, en adress på områdesnivå, en fråga. Var är hon - och vem lämnar ett barn i en spjälsäng och försvinner med mamman?

Tre spår dominerar trådens första vecka.

Det första är pojkvännen. Ida har enligt åklagarens senare beskrivning nyligen inlett en nära relation med en man i 35-årsåldern - och i tråden cirklar diskussionen in honom inom dagar. Kvällspressen kartlägger samtidigt hans bakgrund: tidigare dömd för flera våldsbrott, däribland mot kvinnor. Tråden gör som pressen, fast snabbare och råare. Och mannen själv går inte att hitta.

Det andra spåret är bilen. En utbränd bil på Hunneberg, samma dygn som försvinnandet - tråden vänder och vrider på om den hör till fallet, vem den tillhör, vart den var på väg. Polisen säger ingenting offentligt om bilen. Det gör inte tystnaden mindre intressant.

Det tredje spåret är det ingen vill formulera rakt ut: var är Ida? Mängden blod i lägenheten talar sitt språk, men utan kropp finns inget mord - bara ett försvinnande med de värsta förtecken. Polisen knackar dörr i Dannebacken och vädjar om iakttagelser. Skogarna mellan Trollhättan och Grästorp börjar genomsökas.

Inget av spåren utesluter de andra. Det är det som gör juli 2013 så snabb i tråden - varje ny uppgift kan vika åt vilket håll som helst.

Polisen arbetar tyst men målmedvetet. På en ölburk i lägenheten säkras DNA som knyter pojkvännen till platsen. I mitten av juli häktas han i sin frånvaro, på sannolika skäl misstänkt för mord, och efterlyses internationellt.

Han är i Polen. Tillsammans med en vän har han rest till Warszawa - och där gör han något oväntat: han anmäler sig själv på svenska ambassaden. En polsk domstol beslutar att lämna ut honom, och den 16 augusti häktas han vid Vänersborgs tingsrätt, nu på svensk mark. Två av hans vänner, som anhållits under sommaren, släpps tre dagar senare i väntan på åtal - fortfarande misstänkta.

Tråden har under tiden gjort sitt eget arbete med bilen på Hunneberg. Vem som äger den, var den brukar stå, vad den har med fallet att göra - uppgifterna läggs på bordet, sida efter sida. Och det får en konsekvens som senare hamnar i rättssalen: ett vittne som under mordnatten sett bilen passera i Idas bostadsområde, och som antecknat ett nästan fullständigt registreringsnummer, gör sin polisanmälan först efter att ha läst om bilen och dess ägare i tråden.

Uppgiften når alltså polisen tack vare tråden. Men exakt samma omständighet ska försvaret vända till en invändning: vad gör det med ett vittnesmål att vittnet läst tråden först?

Sökandet efter Ida blir en av sommarens stora insatser i Västsverige. Polisen genomsöker skogarna mellan Trollhättan och Grästorp. Missing People organiserar skallgångar med frivilliga. Tråden följer varje sökområde, varje avspärrning - och hoppas, högt och i skrift, att det är så hon ska hittas.

Det är inte så hon hittas.

Men skogen ger någonting annat. En av trådens deltagare, med god lokalkännedom i Grästorpstrakten, hittar en brandplats i skogen - och där säkrar polisen brända klädrester som stämmer väl överens med kläder kopplade till fallet. Fyndet går rakt in i utredningen. Ett halvår senare ska mannen stå i en rättssal och vittna om det, och om tråden som ledde honom dit.

Den 8 augusti, nästan sex veckor efter försvinnandet, tar fallet sin mörkaste vändning på det mest odramatiska sätt: en förbipasserande känner lukten vid en skogsdunge utanför Grästorp. Det är Ida. Hon identifieras genom en tatuering. Över trakten faller nio millimeter regn det dygnet.

Skallgångarna hittade henne aldrig. Tråden hittade henne aldrig. Men nu finns en kropp, en brandplats, en utbränd bil och en man i häktet - och en åklagare som börjar bygga ett åtal.

Hösten 2013 är fallet rikssnyheter, och tråden växer mot sina 2 400 sidor. Pojkvännen omhäktas i omgångar medan tekniken arbetar. Det polisen och åklagaren bygger är en kedja: lägenheten, bilen, brandplatsen, skogsdungen.

Den 2 december väcks åtal. Pojkvännen åtalas för mord. De två vännerna åtalas för grovt skyddande av brottsling - enligt åtalet hjälpte de till att transportera Idas kropp i bil från lägenheten i Trollhättan till Grästorp, där den lades i skogsdungen och blev liggande i över fem veckor. Alla tre nekar till brott.

Rättegången förläggs till säkerhetssalarna i Göteborgs tingsrätt - en markering av fallets tyngd och uppmärksamhet. Sex förhandlingsdagar bokas in, med start den 9 december.

Och på vittneslistan står något som vid den här tiden fortfarande är ovanligt i en svensk mordrättegång: en forumdeltagare, kallad att berätta om ett fynd han gjort tack vare en tråd på Flashback.

Den 9 december 2013 inleds huvudförhandlingen. Åklagaren Per-Erik Rinsell beskriver dådet i lägenheten: på golvet utsätts Ida för kraftigt och upprepat våld, i vart fall mot huvudet, möjligen även mot kroppen - så omfattande att hon förlorar livet. Hennes son fanns i bostaden.

Den 17 december hörs tråddeltagaren om brandplatsen i Grästorpstrakten - fyndet han gjorde tack vare tråden, och som gav polisen de brända klädresterna. Samma dag hörs vittnet med registreringsnumret. Forumets roll är vid det laget redan en egen fråga i målet. Försvarsadvokaten Thomas Ört formulerar den i rättssalen: för honom har det varit tydligt att det mer eller mindre bedrivits parallella utredningar - en hos polisen och en på Flashback. Han menar inget negativt i att trådens arbete varit transparent och synligt, säger han - men en mängd uppgifter har redovisats öppet, och det kan ha betydelse för vittnesiakttagelser. Han lovar att återkomma till saken i sin slutplädering.

Det är en anmärkningsvärd scen: en svensk mordrättegång där försvaret ägnar rättegångstid åt ett internetforum - inte för att forumet pekat fel, utan för att det kan ha pekat för högt och för tidigt.

På sista förhandlingsdagen, den 19 december, lyfter åklagaren Eva Johnsson den tilltalades historik: ett häftigt humör, tidigare våld mot kvinnor. Ingen ska dömas på gamla meriter, säger hon - men i det här fallet måste det tas i åtanke.

Alla tre nekar fortfarande. Nu väntar domen.

Den 30 december 2013 meddelar Göteborgs tingsrätt dom. Pojkvännen - Andréas Johansson, 37 - döms för mord till 16 års fängelse. Rätten konstaterar att det är uteslutet att någon annan kan ha utövat våldet mot Ida, och att dödandet inte föregicks av något större fysiskt bråk. Han åläggs skadestånd till de anhöriga.

De två vännerna döms till ett års fängelse vardera för grovt skyddande av brottsling. Tingsrätten fäster vikt vid att minst två personer måste ha burit kroppen - och vid boende i området som sett tre personer som stämmer in på de åtalade.

Ingen är nöjd. Åklagaren ville ha 18 år. Johansson nekar alltjämt. Alla överklagar.

Den 11 april 2014 fastställer Hovrätten för Västra Sverige domen rakt av - 16 år för mordet, ett år vardera för vännerna. I juni nekar Högsta domstolen prövningstillstånd. Domen vinner laga kraft.

Kriminalkommissarie Sten Rune Timmersjö, som ledde utredningen, sammanfattar det för GP när HD sagt sitt: det känns bra - de var inte fel ute någon gång.

Facit är satt. Och i det här fallet rymmer facit också tråden själv: ett fynd som blev bevisning, ett vittne som aktiverades av läsningen, och en försvarsinvändning om vad öppenheten gör med en utredning.

Vad tråden hade rätt om - spår för spår

Domen är slutet på målet. Fallet fortsätter att berättas.

Hösten 2019 sänds en dokumentär om utredningen i TV3:s Svenska fall, med poliserna som arbetade med fallet. 2024 sitter Andréas Johansson själv i en poddstudio, i en serie om mordet där han säger sig vilja berätta - mot bakgrund av en dom han aldrig erkänt.

Men fallets egentliga eftermäle är en rättssalsscen från december 2013. En forumdeltagare som vittnar om ett fynd han gjorde tack vare en tråd. En försvarare som talar om parallella utredningar - en hos polisen, en på Flashback - och om vad öppen, synlig spaning gör med vittnen. Det är ett av de tidigaste och tydligaste svenska exemplen på att en tråd inte bara kommenterar en mordutredning, utan kliver in i den: som fyndplats, som vittnesväckarklocka, och som rättslig invändning.

Tråden fick rätt om gärningsmannen. Den hittade brandplatsen. Den hittade aldrig Ida - det gjorde slumpen, i form av en förbipasserande på en regnig augustidag.

Det är så det här facit ser ut: inte en triumf, inte ett fiasko. Ett forum som var med och byggde bevisningen, och som samtidigt blev en del av försvarets argumentation. Båda sakerna är sanna samtidigt. Det är därför fallet hör hemma här.

Hela resan, 2013-2014